ouhff

Hade det ändå en väldigt bra kväll igår, enda till vi lämnade fruängen och för marioteten ville gå på krogen. Efter som jag inte e plus 18 så blev det till att kriga järnet för att försöka komma in. Uppenbarligen så gick det inte så jag och min vän Sofi bestämmde oss för att åka hem. Jag var så jävla säker på att sista tåget gick 20 i 1 men uppenbarligen så var det fel, i vilket fall som helst så på grund av mig och att jag ville stå och prata eftersom jag var så säker på att tåget redan gått så missade vi ju sista tåget och det var 40 min kvar till bussen gick. Vi fick en massa erbjudanden om svarttaxi osv och även om annat som va riktigt jävla äckligt. Blev burgare, cola och en piss paus innan vi gick ut för att dra oss till bussen så stannade några "taxisar" oss igen, och kännde mig ju nu väligt skyldig till att vi missat tåget så erbjöd ändå 50.- från stan till kallhäll. Det va allt jag hade, efter mycket om och men så blev det ju så att vi fick skjuts av två jävla lirare. Visst jag har vart rädd en del gånger i mitt liv men känslan jag hade när jag satt där i en bil på väg hem men ändå inte säker, (de kan ju köra vart fan de vill). Sofis hand blevb halvt mosad och jag va så oerhört skraj. Då är ju frågan varför jag gick med på att göra det från första början när jag väl kände att det här inte känns någe bra. Det har jag faktiskt inte en aning om, jag ångrar det, det gör jag. Och självklart var jag ju tvungen att berätta allt för mamma när hon ringde och var orolig när hon trodde jág va på natt bussen. Då kom tårarna, jag var utanför bilen och skulle gå hem från motorvägen. Skrev ihop ett litet brev till henne som honm skulle få läsa idag på morgonen. Detta vill jag nämligen alltid ska finnas så jag själv kan läsa igenom det. Bakrunden : Idag har jag vart barnvakt åt kusinerna för att Eva och Pär skulle bli möhippad/svensexad, jag skulle anlänt vid 11 -12 tiden.

"Världens vackraste brev"
Jag älskar dig så oerhört mycket
MAMMA

Tänkte att jag åker med dig till Eva imorgon. Om du vill och orkar vara med mig dvs. =( Förstår totalt in du inte gör det men som sagt jag var så jä'vla rädd. Kanske kan få (ursäkta att jag är egoistisk) mig själv att må lite bättre genom att under en dag som denna hjälpa till lite mer än vad som egentligen var tänkt. Vill inte skriva för mycket förlåt till dig nu eftersom att jag upplever att du bara kännt 1/3 del utav den rädsla jag känt. Men jag ber dock om ursäkt för mitt dåliga omdömde och sätt att tänka i olika situationer. Det är något som jag måste jobba med, dock är det inte det enklaste att göra själv. Tänkte dock rada upp lite positiva saker om mig själv, för både din och min skull.

- Jag har dig som en av mina bästa vänner
- Jag har världens bästa släkt/familj
- Jag har börjat kämpa mer i skolan. (gjorde alla uppg. på lektionen idag och pratade inte bort allt)
- Jag har lätt att prata med folk -> social
- Jag känner att jag faktiskt äntligen kan klassa mig själv som lycklig. Efter många år och mycket kämpandeär jag ur den där 'jvla' depperissionen.
- Jag har (tro det eller ej) börjat tänka mer. För några månader sen hade jag antagligen inte ens blivit rädd..



Så va det med det. Detta skrev jag så fort jag kommit hem denna fredagkväll. Så ja, jag hade druckit men fick ihop det här ändå. Jag tycker själv att det är helt galet.

Ja va fan ska man säga. Tjejer : Så jävla olika allihopa men något som alla (över lag) gör de e att snacka skit. Och va fan ska de vara bra för, om man tycker att en person gjort något fel kan man inte bara försöka hålla det inne, skriva ner de, eller bäst av allt bara prata med den jävla personen som har gjort "felet" h*n kanske hade en jävligt bra anledning till att det blev som det blev. Jag e så oerhört jävla trött på att folk först pratar skit om en person och sen kanske 1 timma senare vara med personen och då e dom bästa kompisar. Så jävla FALSKA! Och ändå så e jag en utav dem. En tjej, kanske inte lika falsk, kanske inte pratar lika mycket skit som vissa men fortfarande. Jag skäms över det. Sen något tjejer e hyfsat bra på e att sprida saker vidare, som man har lovat att inte berätta, men det gör ju inget om bara h*n får veta för jag vet att h*n inte säger vidare. Plz MF om alla gjorde så så skulle ju helt plötsligt alla veta om det. -.-' Mycket troligt är också att de är "utseende fixerade" och måste se bra ut, överdrivet bra ut, onaturligt bra ut. Det här säger jag inte att alla e men de flesta försöker ändå att få omvärden att gilla hur just de ser ut. Och sen få någon slags bekräftelse på att man räcker till.. Ofta gäller det här någonting sexuellt, att man på så vis får bekräftat för sig själv att man visst duger och är bra. Men va fan! ´Hur jävla bekräfdad blir man igentligen av det. Jag ska igentligen inte säga någonting om det här (allt) över huvud taget eftersom att jag antagligen har vart i alla situationer. På det sättet kan man säga att jag "hatar" mig själv och det som jag har gjort mot mig själv och andra.

Sen finns det de som inte pratar skit, inte är falska, inte är oerhört utseende fixerade och inte känner att de behöver den där bekräftelsen. Ofta (vad jag tror) är det här dem som blir mest skitsnackade om, kanske inte har så många kompisar, kanske tillochmed blivit mobbade. Det är fel! Det är de här personerna du borde se upp till, för de e ta mig fan så jävla starka!

Igår när jag och Chris satt ute på balkongen och rökte så började vi prata lite om skillnaden mellan vad en kompis och vad en vän är, Tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag ser på den saken.

I mina ögon är en kompis någon som man har under en kortare period i livet och kanske umgås med ganska intensivt uder den tiden. Har träffat många sådanna och det tror jag att de flesta gjort. Den där personen som man har så oerhört roligt med, som man pratar med om mycket men ändå kanske inte allt för eftersom att man ändå känner att den här vänskapen kommer inte att hålla? Som efter ett mindre bråk eller liknande säger upp bekantskapen totalt. Kanske försöker man hålla kvar i vänskapen även om man vet att det här aldrig kommer att hålla i längden, bara för att man hade så roligt under den perioden av sitt liv, eller kanske bara för att man inte vill bli lämnad ensam. Jag vet inte, men under olika perioder i livet omger man sig med olika personer, personer som man kan ha barnsligt roligt med under en viss tid. Personer som man möter på en helt annan nivå med, men ändå så funkar det inte. Det kanske känns att den här vänskapen är alldeles för skör för att hålla om något skulle hända. En vän däremot finns på en helt annan nivå. Ni kanske inte hörs varje dag men du vet ändå att även om ni kanske bara hörs av en gång i halvåret är det en person som kommer att finnas i ditt liv tills ni blir gamla och grå. En vänskap som är för stark för att någon liten skit sak skulle kunna sära på det, när du vet att både du och din vän behöver och vill vara vänner. För bråk uppstår så är det alltid, och om vänskapen klarar  av bråken det är då som du kan börja prata vänner. Sen har jag vänner jag aldrig har bråkat med också, men vet att det här kommer hålla. För jag vägrar släppa taget, och vet att det kommer inte min vän göra heller. Sen finns det den vännen jag har som jag har bråkat med så det skriker om, men även om vi vill säga upp kontakten så vet vi båda att det aldrig kommer att gå. Kanske har ett uppehåll på att prata 1 månad eller 1 år, men vet att även under de här perioderna så bryr vi oss. Ja en vänskap kanske är mer att jobba med och kriga för att få, men det är värt det! Det är verkligen värt det. Men jag anser att man behöver kompisar också. Man har sina vänner och man har sina kompisar. Kompisar som betyder mycket under en viss period, och vänner som betyder mest genom allt.

man skulle lixom skriva en g en vg och en mvg fråga. Min mvg fråga knäckte !

Varför är ryssland i "fejd" med övr. europa? vad var utlösande och vad har konsekvenserna blivit?

Sen knäckte jag på Svenskan också. Woohoo. Naturkunskapen va det ock värre med. Verkligen inte intresserad.
Efter skoldagen blev det prat med folk från berga. Vill ju fortfarande hållas uppdaterad, har ju fortfarande en massa vänner där. Sen ville jag ha sällskap medan jag roddade också. Är inte jätte haj på stan än så länge. Även om jag vart 08 hela livet men ändå. Handlade en as snygg tröja iallafall. De som träffar mig imorn kväll får se =) Då ska jag träffa Milla och Chris sen kanske gå ut på krogen. Vi får la se. Senare drog jag till sumpan och hämtade barnen och vaktade dem. Hade det verkligen as trevligt tillsammans med de 3. Låg och mös med Ebba och Edvin i soffan till bolibompa. Gillade faktiskt det som va på, brukar inte göra det men nu va det ju Emil. Efter mycket "julklappar", vatten och lek så fick jag och mamma åka hem, när faster och Per kom hem. Skönt va det för min kropp ville hem och vila. Själen också för den delen.

Väl hemma så fastnade jag såklart här framför datorn. Det här inlägget har (hör och häpna) tagit mer än en timme att skriva. Kanske för att jag är så populär och måste vara social på msn. Hamnade ju i värsta härliga nostalgitrippen tillbaka till vittra med Jojjo så det va värt det. Fy fan vad med skit som hände, och så små vi va, och barnsliga. Fy fan va kul det va xD

Berättat för henne att jag träffat på en lärare från vittra tiden,

Mikaela - säger:

haha ja jag gick fram och hälsade, för att se om han kom ihåg xP och de gjorde han ^^ men fick värsta flsh backen av när vi satt där nere vid gympasalen typ hela tiden xD tror de va du och jag som stack typ as ofta i mitten av lektioner xP

Johanna , Kn1v.blogg.se , || M jpr 08 säger:

hahah jaa det var du och jag som stack .. haha och det var du o jag som aldrig jobbade på EA o du jag som alltid fick göra allt av projekten i sista minut för att vi satt där nere o spelade kort hela tin.

Vill egentligen kopiera in hela konversationen för de va så jävla roligt. Om tältet och bajset och allt xD men vem pallar läsa? ^^

Shit, jag försov mig imorse. Inte lite heller, fick en halvtimme på mig att välja kläder, sminka mig och hela skiten, värsta paniken. Så jag tog bara och slängde på mig ngt snabbt som fan, men enligt Jossan (mer sen) så såg jag as bra ut. Jag tackar och tar emot. I plugget så skulle vi leka ngn lek för att lära känna varandra bättre. Fick en lapp som det stod en fråga på och sedan skulle läsa upp högt och svara på. Fick höra andras frågor som jag tyckte typ var as lätta och gärna hade svarat på. Själv fick jag den som var : Vilken musik skulle du ha på hemma om du skulle ha en dejt hemma. Eller nått sånt där. Svarade Takida, dyrkar ju dem så vad annat lixom. Nej herre gud, sjukt tråkig fråga. En kille fick vem han ansåg vara Sveriges roligaste person. Hade oerhört gärna svarat på den. Lillbrorsan är klart! Hur mycket jag än kan skratta åt saker Betner eller Glans säger så är han alltid roligare enligt mig. Sitter fortfarande och flinar åt något han berättade igår. Om hur han reagerat in för hela klassen när de fick reda på en lärare som de skulle ha. Många skulle ha fått det så att föräldrarna blev helt förstörda och as sura, men han får fram allt på ett så bra sätt så hela familjen bara garvade istället. Underbart.

Efter skolan drog jag mig dock mot simhallen i jakan, skulle simma några längder hade jag tänkt och så blev det också. Jossan messade dock och de va as länge sen jag träffade henne så drogs lite mellan att träffa henne först och simma sen eller tvärt om. Blev dock så att jag träffade henne efteråt eftersom jag antagligen inte hade kommit iväg och simmat annars. Det var för övrigt jätte skönt. Blev 1,5 -2 km sammanlagt skulle jag tro. Väldigt skönt att inte bli genom svettig då man faktiskt tränar i vattnet o.O Sen blev det till att möta Jossan iallafall, det var lite kul för hon kände inte igen mig för fem öre ibörjan med tanke på att min klädstil har förändrats rätt ordentligt sen vi träffades sist. Men jag trivs såhär faktiskt.

Här har vi ju mig. Jossan ville ta bild för hon tyckte jag hade så fina kläder. Jag tackar och tar emot. Men med tanke på att jag simmat och så innan vill jag helst inte visa fejset utanför Järfälla. (Internet är ganska stort) så ha överseende.

Igår var jag ute och promenerade i ca 45 minuter också. Det börjar arta sig med min träning o.O

Jag kom innan klockan ett in till klassrummet, men kändes ändå som om jag vore försenad med tanke på hur många det var som redan va där. Det var dock inte värsta grejen eftersom att det fanns de som var försenade " på riktigt". Skönt. Som det nog märktes i det tidigare inlägget så var jag något nervös. Hade jag dock inte behövt vara, det var ingen fara alls. Kan inte berätta så mycket om den nya klassen. Det med tanke på att jag inte har någon aning om vad jag ska säga. Har lite svårt med namn men kommer ihåg Rebecka iallafall. Hon satt bredvid mig i den där ringen och vi skulle intervjua varandra och sen berätta om den andre för resten av klassen. Eftersom jag vart så oerhört spänd innan så blev det här som att jag började slappna av, vilket innebar att jag satt och garvade. Hon skrattade också, tack å lov annars skulle det vart oerhört pinsammt men det gick verkligen inte att hejda. Vi fick fram vettiga svar från varandra iallafall. Sen skulle vi också säga våra namn och en maträtt vi gillade som började på samma bokstav som vårt namn. Oerhört konstigt men det är väll bara att acceptera. Jag blev Mikaela majs i vilket fall som helst. Suck >.< När vi slutat så tog jag tunnelbanan till odenplan för att träffa Dagny och Isabelle. Isabelle går i min skola men 2:an har inte träffat henne förut men det var intressant. As rolig brud och det va as kul att få snacka lite med Dagny igen. Nu blir det till att kolla på Eli Stone. (har kollat klart på gossip girl) Iallafall kommer nog mer om skolan sen iallafall ^^

Gårdagen var rätt så jobbig faktiskt. T messade och jag blev alldeles förstörd. Får mig bara att börja tänka på han igen. Inte för att det går en dag utan att jag tänker på honom men det fick tankarna att flyga iväg ännu mer. Var glad att jag fick det när jag ändå hade kompisar över. Vem vet hur förstörd jag blivit annars. Men det kom inte några tårar alls den här gången. Det känns jätte bra. Hade redan fått tårar i ögonen tidigare på kvällen när jag kollade på videon till Cancer med MCR. Lägger in den sen så förstår ni nog säkert varför jag fick det. Jag har väldigt lätt att bli sentimental och tårögd för mindre saker. Så ha överseende.
Hade sammanlagt 3 kompisar över igår men de gick om varandra, när Dessi skulle gå kom Jojjo och Cattis. Hade jätte trevligt med allihop. Kärlek till er alla =)

Tidigare på dagen vid typ 3-4 tiden så gick jag och la mig i soffan för att kolla på tv. Jag somnade och vaknade igen vid 6 tiden. Känndes lite fel. Måste ju verkligen börja sova rätt nu så jag är i fas till när skolan börjar. Borde kanske vara mer nervös för att börja ny skola än vad jag igentligen är. Har ju bytt va blir det nu 5-6 gånger så det känns relativt enkelt faktiskt. Har hört att Jensen ska vara en snobb skola dock. Men det sa folk om vittra också och den tyckte inte jag var så jätte snobbig. Beror väll på vilka människor man umgås med.

Fika med Milla och Chris igen. Tycker det är så härligt att ha några människor omkring mig som tar tag i saker och ting, med många av mina kompisar så pratar vi mycket om att gå och ta en fika men sen blir det aldrig av. Med de här två så blir det av, och de e ju så mysigt att bara sitta med några bra kompisar prata skit och dricka kaffe. Kolla på alla människor som går förbi och bara skratta och ha trevligt. Nu förtiden är det som att det bara går att ha roligt om vi dricker eller e elak mot annat folk. Det finns dock dem som det går att ha trevligt och kul med utan att det ska behöva vara så. De är få, men de är i mina ögon de små guldkornen som förgyller min vardag.

Efter att kaffet var uppdrucket så drog vi oss till Mc Donalds, jag blev hungrig som satan. Det blev en QP meny, det va verkligen jätte gott. Medan jag satt där och åt kollade jag runt på folket omkring mig. Det var lite barnfamiljer och tonåringar och sen längst bak satt det en herre lutad mot väggen med öppen mun och såg ut som en riktig pundare. Tyckte det inte känndes så  jätte bra med tanke på alla barn som ändå sprang omkring och lekte dåligt inflytande och han måste vart påtänd eller något. Märktes ordentligt när jag såg honom utanför sen. Iallafall så bestämmde jag mig för att prata med personalen för jag tyckte inte det var trevligt alls. De gick och kollade på honom och gick sen och hämtade tre stycken gigantiska väktare. När vi gick därifrån några minuter senare så stod det typ 2-3 till gigantiska väktare där. Ojdå.

Hemma hos Milla och Chris i Fruängen började krökandet. Hade jätte roligt. Träffade Sofi mfl inne i stan senare. Irrade runt på Stureplan som galningar för att hitta dem och det var ju totalt omöjligt att få kontakt med någon där inne via telefonerna heller. Nätet var överbelastat och allt va de nu va. Galet! Träffade dem sen på plattan iallafall där vi mest bara pratade strunt. Jätte trevligt iallafall.

Det var planerat att jag skulle vara hemma igår. Mamma skulle ha gäster över och ville att jag skulle vara hemma också för deras barn kanske skulle komma över. Detta hade jag dock totalt glömmt bort när Sofi ringde och frågade om jag ville följa med på bio. Det var en film som heter I taket lyser stjärnorna som är baserad på en bok. Filmen var inte klar än så det var fortfarande lite problem med ljud och bildkvaliteèn men det skulle vi ha överseende med eftersom den inte var klar. Och det hade jag. Tyckte dock väldigt mycket om den, det var en gripande film som ändå hade humor i sig. Sådan humor vi ungdommar har. Typ hemskt tragiska raggningsrepliker men också mycket annat. (Ska vi gå till mitt rum och kolla på min klockradio?)

Följde sedan med Sofi hem till Vili där vi spelade kort, drack kaffe, pratade strunt och rökte. Skäms på mig. Känner av det idag att jag rökte en hel del igår. Är as sugen. Men jag håller mig. Jag ska inte vara någon rökare! Har mitt halsbandatt sitta och "suga" på när det krisar så det får duga. Hade ändå en jätte trevlig dag på det hela taget. Morgonen idag var dock värre. Första gången jag haft ett eget cigg paket på månader och då är det ju självklart att mamma ska hitta det, så jävla onödigt. Jag är ju inte beroende längre. Bara för det sociala och det vet hon. Men nu blev hon väll orolig för att jag skulle vara fast i skiten igen. Och jag förstår henne. Jag skulle också ha reagerat så om det var min dotter. Men jag vet att min mamma aldrig skulle vara taskig eller hård mot mig om det inte var utav en sådan anledning att hon var orolig för mig, för att hon älskar mig. Och jag älskar min mamma så in i helvete. Hon är bäst!

Råkade visst känna att jag var lite uttråkad och bestämmde mig för att gå ut och promenera lite. Det var lite onödigt. Gick väll en bra bit och tog av mig tjocktröjan träffade också på tre hurtiga människor som var ute och joggade. Det får jag ta och göra ngn dag i veckan. Nejmen iallafall senare medan jag fortfarande var ute så kände jag en regndroppe på mig, och tänkte väll att jag ska väll sätta på mig tröjan igen. Jag hann inte ens få in ena armen innan det började ös regna. Och inte bara lite ös regn utan helt ordentligt. Det var som om någon stod och hällde vatten över mig. Jag var miss blöta ALLA kläder när jag va hemma igen. Fan inte roligt  >.< var dock bara tvungen att gå ca 10-15 minuter i detta för då kom jag ner till centrum. Där fick morsan komma och hämta mig. För det åskade och blixtrade också, i normala fall är jag inte rädd för sånt men har en jävla respekt för det. Så jag tyckte inte det var så jätte roligt..

Aja, fröken inte lika uttråkad och inte lika blöt tackar för sig. (igen)

Gårdagen spenderade jag ute på Arnö tillsammans med mamma, pappa, lillebror, Lotta, Leffe, Emil och Frida. Smygstartade lite med kräftorna, fy satan vad gott det var. Mycket trevlig kväll på det hela taget faktiskt, lite trist med regn dock men det är sånt som händer. Inget att klaga över med tanke på hur oerhört bra väder det har varit senaste tiden. Regnet behövdes nog för att allt inte ska torka ut totalt. Det uppmärksammades också relativt ordentligt att jag inte kan vissla. Vi satt under efterätten och så satt verkligen alla och visslade och busvisslade, själv så kan jag varken eller. Lite små störande när jag satt och verkligen försökte få fram lite ljud men det kom inget. Alla fick sig ett gott skratt iallafall och det kan jag leva med. Var väldigt trött framåt 12 tiden så jag bestämmde mig för att lyssna på min kropp och gå och lägga mig. Det var ett tag sen men satan va skönt det var, en god natts sömn räcker nog rätt så långt. Nu har vi kommit hem iallafall, bror och far åker till Polen imorn så de håller på att packa. Mor är någonstans och läser/sover. Själv så sitter jag bara här och kämpar emot att somna igen. Sheisse, inge bra att sova så här mycket tror jag.

Efter mycket om och men har jag bestämmt mig ordentligt iallafall, nu får det vara nog. (Lite hjälp från kompisar och mamma men det är fortfarande min vilja i grund och botten?) Nej men iallafall, jag ska ta en total paus från killar över huvud taget. Mina kompisar kommer jag fortfarande träffa och prata med och så, men ska inte gå på "dejter" och hålla på och så när jag är på fest och är onykter. Det får räcka nu, har ju aldrig mått direkt bra av det mest bara något som jag inbillar mig, men mina ögon är nu öppnade och jag ska ta och plåstra ihop mina sår och inte göra dem ännu djupare så det behövs sys istället.

Kan du kan jag? Ett sätt att leva på? Man ska kunna klara av det som alla andra klarar av det, det var iallafall så jag levde förut, när jag var något mindre. Nu har jag faktiskt gett upp den tanken. Det känns lite meningslöst, varför bara prestera något som någon annan har gjort? Prestera något själv, vara nöjd med mig själv och det som jag har uppnått när det gäller det mesta. Visst ibland kan saker inte gå som jag tänkt mig, allt bara går totalt fel för att det är någonting som jag inte bara orkar med för tillfället. Då inte bara : mä .. nääää.. jag pallar verkligen inte, så jävla jobbigt jag vill verkligen inte skriva den där uppsatsen nu. För mig är det mer : m........ "konstigt ljud" hamnar med huvudet på kudden på soffan igen.

  Jag försöker ändå, varje dag! Jag har ett mål i livet! Jag vill lyckas! Jag vill ha det bra och vara lycklig! Jag vill vara en av de som har lyckats med att inte hamnat på fel sida. Jag tycker iallafall att det krävs mycket mer av en om man ska lyckas lagligt än tvärtom.. Och jag vill va en av de som lyckats lagligt!

  Jag känner inte för att dra ihop något självmords brev, eller få ut ett sorts skrik på hjälp. Hjälp har jag redan, överallt ifrån, och jag försöker, verkligen försöker. Men för mycket jobbigt som trycker gör nog ganska lätt att bägaren rinner över.

  Jag behöver ingen bekräftelse på att veta att jag existerar, jag vaknar med det varenda morgon och tar mig igenom varenda dag, hela tiden helt medveten om att jag existerar och även att andra vet att jag existerar. Det är ett privilegium vad jag har hört, att jag vet att andra vet att jag existerar, och de bryr sig om mig. Sen vad som fårttmig att även mig att ha fastnat i tonårsdeperitionen som så många andra i dagens nu helt totalt psykade samhälle? Det har jag ingen aning om, allt ska tillslut få sin förklaring! Jag vägrar annat. Jag ska ha en förklaring på ALLT , verkligen ALLT, för nu är det ta mig fan dags. Eller i morgon, nä i övermorgon. Imorgon vill jag bara vara hemma och sova.

Detta skrev jag i Februari, det var efter att det hade hänt en del med en viss person ( Ch.... ) och en från Sundbyberg. Nu känns det sjukt patatiskt att jag kände som jag som jag gjorde då. Men ändå. Det sitter fan fortfarande kvar. Spec från den där växt och djurlivs lektionen. Den hände någon gång i samband med det här. Satt på lektionen och var verkligen helt apatisk, Malin försökte prata med mig och få mig att skriva labbrapporten men hela handen bara skakade och jag kunde inte göra något åt saken. Den dagen låg jag uppe på rummet hela dagen, klarade inte ens att ta hand om min egen häst. Tack gode (Gud?) att det inte är så längre iallafall =D
 Nu jävlar är det andra bullar, kakor och chips. Nu för fan så ska det bli bra! Jag ska ta mig fan börja Jensen nu till hösten, jag ska fixa det så jävla bra så det e galet och på det så ska jag se till att lägga det förgångna bakom mig. Och se framåt på allt det positiva =)

Har dock beslutat mig för att Ozzy ska säljas. Tufft beslut men. Ja. Det är ibland sånna beslut som måste tas för att alla ska må bra =) och det är ju det som är huvudsaken.

Kärlek till Alla =)