ouhff

Människan slutar aldrig att förvåna en, som jag läste i tidningen, en människa som försökte sälja en bebis för 800 svenska kronor. En från Haiti. Jag börjar bli rädd, för vad gör inte människor för pengar egentligen? Pengar och makt. Jag vet inte vad jag ska tro, men att sitta och tänka på världsproblemen gör mig bara deperimerad. Så jag försöker att inte göra det. Även om det är så enkelt med tanke på alla intryck man får dag ut och dag in. Kritisera samhället, det är iallafall vad jag får lära mig i skolan, var kritisk, inte konstigt att jag kritiserar mig själv så mycket då kan jag tycka.. 

Något självkritisk kan nog vara bra att vara, men när man som jag gör nu, analyserar allt jag gör och gjort senaste tiden för att ta reda på¨om något jag kan ha gjort kan skada mig eller andra på olika sätt, ja då kanske det har gått över gränsen. Eller? Eftersom jag i ett specifikt fall inte kan få någon klarhet över huvudtaget.. Det är nog det jobbigaste.

Iallafall, jag hade ett riktigt läskigt breakdown häromdagen, kan vara bra att veta att jag var helt bortkopplad från världen i typ 15 minuter. Men for fuck sake, I'm still alive!

Ígår var det bio med älskling bror och flickvän samt mor och far. Det va riktigt mys, och idag va vi på IKEA samt handlade skor åt älsklingen.

Varför ska jag skriva om det egentligen, men det kanske är trevligt för mig att komma ihåg det senare i livet någon gång. Kanske roligt, nu är jag iallafall hemma hos kim och pratar med folk. Imorn är det teoriprov så jag kommer väl typ gå under!!

Äsch, Fuck it.

Happy fucking valentines day!

Att jag ska vända så himla fort, att i ena sekunden sitta och ha framtidsplaner och verkligen vilja göra saker till att i andra bara vilja lägga mig i en snöhög och sakta tyna bort. För man skulle kunna säga, att det skulle vara ganska skönt att vara en snöflinga, fast självklart skulle jag inte vara en sån där som sakta och vackert faller ner till marken. Nej då, jag skulle vara en sån som skapar kaos i trafiken, ja, jag e snäflingan som kommer i stormen och orsakar kaos för att sedan smälta bort.

Vilken metafor det där blev då, att jag ens sitter och identifierar mig med en snöflinga, hur normalt är det på en skala?

Det känns bara något patetiskt. Jag känner mig något patetisk, som försöker så pass mycket i vad som känns helt i onödan. Alla ställen jag blir ivägskickad till. Kan jag inte bara få ett ställe och sedan stanna kvar? Nej, för Mikaela Bengtson hon ska minsann aldrig få en stadig psykologsak att vända sig till. Det är bara ett rent helvete. Psykokaotiskt kanske man kan kalla det?

Och alla som påstår sig vara så stolta och tycka om mig så mycket, det känns bara som tomma ord. Speciellt när den personen som jag kunnat tro mig lita på under 8år total sviker mig när jag som mest hade behövt just henne. Allt det här med Ozzy, som ingen hade kunnat hjälpa mig bätte än hon, nej, istället blir jag totalignorerad. Det kanske inte är värsta grejen, med tanke på sakerna som vi ändå gjort mot varandra genom åren som inte alltid varit så snälla. Men jag har alltid haft känslan att jag alltid kommer att ha henne när det behövs no matter what. Nu känns det dock som slutet. Det totala slutet på den vänskapen. Eftersom jag sagt till alla att det är Ozzy som är mest drivande i den deperissionen jag är i för tillfället är det även vad jag slagit i mig själv och alla omkring mig. Att det finns så mycket annat som bara ligger och trycker. Som en saknad av en vän. Min vän Em. Det är bara en liten annan del. Visst skulle jag kunna ringa och säga hej, men det är inte jag, för jag saknar den riktiga vännen, inte den som hon har blivit. Hon kanske känner samma sak, och saknar den gamla jag. Man växer väl åt olika håll kan jag tänka mig.

Hemmaplugg blir det för mig under två veckor iallafall. Försöka få kontroll på mitt liv. (igen).

Vill bara säga till Jojjo hur underbar hon är, och hur jävla mycket hon betyder! Älskar dig bästaste!