ouhff

Hade det ändå en väldigt bra kväll igår, enda till vi lämnade fruängen och för marioteten ville gå på krogen. Efter som jag inte e plus 18 så blev det till att kriga järnet för att försöka komma in. Uppenbarligen så gick det inte så jag och min vän Sofi bestämmde oss för att åka hem. Jag var så jävla säker på att sista tåget gick 20 i 1 men uppenbarligen så var det fel, i vilket fall som helst så på grund av mig och att jag ville stå och prata eftersom jag var så säker på att tåget redan gått så missade vi ju sista tåget och det var 40 min kvar till bussen gick. Vi fick en massa erbjudanden om svarttaxi osv och även om annat som va riktigt jävla äckligt. Blev burgare, cola och en piss paus innan vi gick ut för att dra oss till bussen så stannade några "taxisar" oss igen, och kännde mig ju nu väligt skyldig till att vi missat tåget så erbjöd ändå 50.- från stan till kallhäll. Det va allt jag hade, efter mycket om och men så blev det ju så att vi fick skjuts av två jävla lirare. Visst jag har vart rädd en del gånger i mitt liv men känslan jag hade när jag satt där i en bil på väg hem men ändå inte säker, (de kan ju köra vart fan de vill). Sofis hand blevb halvt mosad och jag va så oerhört skraj. Då är ju frågan varför jag gick med på att göra det från första början när jag väl kände att det här inte känns någe bra. Det har jag faktiskt inte en aning om, jag ångrar det, det gör jag. Och självklart var jag ju tvungen att berätta allt för mamma när hon ringde och var orolig när hon trodde jág va på natt bussen. Då kom tårarna, jag var utanför bilen och skulle gå hem från motorvägen. Skrev ihop ett litet brev till henne som honm skulle få läsa idag på morgonen. Detta vill jag nämligen alltid ska finnas så jag själv kan läsa igenom det. Bakrunden : Idag har jag vart barnvakt åt kusinerna för att Eva och Pär skulle bli möhippad/svensexad, jag skulle anlänt vid 11 -12 tiden.

"Världens vackraste brev"
Jag älskar dig så oerhört mycket
MAMMA

Tänkte att jag åker med dig till Eva imorgon. Om du vill och orkar vara med mig dvs. =( Förstår totalt in du inte gör det men som sagt jag var så jä'vla rädd. Kanske kan få (ursäkta att jag är egoistisk) mig själv att må lite bättre genom att under en dag som denna hjälpa till lite mer än vad som egentligen var tänkt. Vill inte skriva för mycket förlåt till dig nu eftersom att jag upplever att du bara kännt 1/3 del utav den rädsla jag känt. Men jag ber dock om ursäkt för mitt dåliga omdömde och sätt att tänka i olika situationer. Det är något som jag måste jobba med, dock är det inte det enklaste att göra själv. Tänkte dock rada upp lite positiva saker om mig själv, för både din och min skull.

- Jag har dig som en av mina bästa vänner
- Jag har världens bästa släkt/familj
- Jag har börjat kämpa mer i skolan. (gjorde alla uppg. på lektionen idag och pratade inte bort allt)
- Jag har lätt att prata med folk -> social
- Jag känner att jag faktiskt äntligen kan klassa mig själv som lycklig. Efter många år och mycket kämpandeär jag ur den där 'jvla' depperissionen.
- Jag har (tro det eller ej) börjat tänka mer. För några månader sen hade jag antagligen inte ens blivit rädd..



Så va det med det. Detta skrev jag så fort jag kommit hem denna fredagkväll. Så ja, jag hade druckit men fick ihop det här ändå. Jag tycker själv att det är helt galet.