prutt

Jag ska börja sköta skolan lite bättre nu hade jag tänkt. Planen var att gå på franskan idag. Men det sket sig. Så jag får bli duktig på fredag istället.
Idrotten går åt skogen, så det är en jävla tur att vi ska ut och vandra sen. Höhö.
En bil ska hämtas hem, en volvo. Då ere bah Villa och Vovve kvar då?
Jag vill ha en vovve, och en villa, så jag är nog en medelsvensson (bengtson) ändå..

helvete

Varför ska jag aldrig få bara vara, nej det ska vara den ena prövningen på den andra hela tiden. Fan, förtjänar inte jag lite lugn för en gångs skull.
Efter helgen så känner jag mig bara totalt mörbultad, aldrig mer att jag ska köra häst, aldrig mer att jag ska försöka göra något som jag inte vet att jag faktiskt kan.
Jag är förstörd. Behöver jag säga mer? Jag är helt enkelt förstörd.
Kim var en Gd i lördags iallafall, han var underbar! (mer än vanligt menar jag då.)

grejat

Jag har klarat teoriprovet, nu är det bara hälften kvar!

Jag lever än så länge!

Människan slutar aldrig att förvåna en, som jag läste i tidningen, en människa som försökte sälja en bebis för 800 svenska kronor. En från Haiti. Jag börjar bli rädd, för vad gör inte människor för pengar egentligen? Pengar och makt. Jag vet inte vad jag ska tro, men att sitta och tänka på världsproblemen gör mig bara deperimerad. Så jag försöker att inte göra det. Även om det är så enkelt med tanke på alla intryck man får dag ut och dag in. Kritisera samhället, det är iallafall vad jag får lära mig i skolan, var kritisk, inte konstigt att jag kritiserar mig själv så mycket då kan jag tycka.. 

Något självkritisk kan nog vara bra att vara, men när man som jag gör nu, analyserar allt jag gör och gjort senaste tiden för att ta reda på¨om något jag kan ha gjort kan skada mig eller andra på olika sätt, ja då kanske det har gått över gränsen. Eller? Eftersom jag i ett specifikt fall inte kan få någon klarhet över huvudtaget.. Det är nog det jobbigaste.

Iallafall, jag hade ett riktigt läskigt breakdown häromdagen, kan vara bra att veta att jag var helt bortkopplad från världen i typ 15 minuter. Men for fuck sake, I'm still alive!


IKEA och nya skor

Ígår var det bio med älskling bror och flickvän samt mor och far. Det va riktigt mys, och idag va vi på IKEA samt handlade skor åt älsklingen.

Varför ska jag skriva om det egentligen, men det kanske är trevligt för mig att komma ihåg det senare i livet någon gång. Kanske roligt, nu är jag iallafall hemma hos kim och pratar med folk. Imorn är det teoriprov så jag kommer väl typ gå under!!

Äsch, Fuck it.

Happy fucking valentines day!


Min kära far

Jag känner min pappa ganska bra. Idag ska vi åka och hämta hans nya bil i Eskilstuna, han sa igår att vi skulle åka klockan 9 och han skulle hämta mig och Kim i Bålsta vid kvart över 9. Nu är klockan halv 10 och han har fortfarande inte åkt hemifrån. Är jag förvånad? Nej, men JAG var klar i tid iallafall.

En massa text.

Att jag ska vända så himla fort, att i ena sekunden sitta och ha framtidsplaner och verkligen vilja göra saker till att i andra bara vilja lägga mig i en snöhög och sakta tyna bort. För man skulle kunna säga, att det skulle vara ganska skönt att vara en snöflinga, fast självklart skulle jag inte vara en sån där som sakta och vackert faller ner till marken. Nej då, jag skulle vara en sån som skapar kaos i trafiken, ja, jag e snäflingan som kommer i stormen och orsakar kaos för att sedan smälta bort.

Vilken metafor det där blev då, att jag ens sitter och identifierar mig med en snöflinga, hur normalt är det på en skala?

Det känns bara något patetiskt. Jag känner mig något patetisk, som försöker så pass mycket i vad som känns helt i onödan. Alla ställen jag blir ivägskickad till. Kan jag inte bara få ett ställe och sedan stanna kvar? Nej, för Mikaela Bengtson hon ska minsann aldrig få en stadig psykologsak att vända sig till. Det är bara ett rent helvete. Psykokaotiskt kanske man kan kalla det?

Och alla som påstår sig vara så stolta och tycka om mig så mycket, det känns bara som tomma ord. Speciellt när den personen som jag kunnat tro mig lita på under 8år total sviker mig när jag som mest hade behövt just henne. Allt det här med Ozzy, som ingen hade kunnat hjälpa mig bätte än hon, nej, istället blir jag totalignorerad. Det kanske inte är värsta grejen, med tanke på sakerna som vi ändå gjort mot varandra genom åren som inte alltid varit så snälla. Men jag har alltid haft känslan att jag alltid kommer att ha henne när det behövs no matter what. Nu känns det dock som slutet. Det totala slutet på den vänskapen. Eftersom jag sagt till alla att det är Ozzy som är mest drivande i den deperissionen jag är i för tillfället är det även vad jag slagit i mig själv och alla omkring mig. Att det finns så mycket annat som bara ligger och trycker. Som en saknad av en vän. Min vän Em. Det är bara en liten annan del. Visst skulle jag kunna ringa och säga hej, men det är inte jag, för jag saknar den riktiga vännen, inte den som hon har blivit. Hon kanske känner samma sak, och saknar den gamla jag. Man växer väl åt olika håll kan jag tänka mig.

Hemmaplugg blir det för mig under två veckor iallafall. Försöka få kontroll på mitt liv. (igen).

Vill bara säga till Jojjo hur underbar hon är, och hur jävla mycket hon betyder! Älskar dig bästaste!


En dag i mitt liv eller två.

Det känns som om jag har börjat bli gammal, att gå ut med kompisar för att bli full känns bara så himla jobbigt, ansträngande, tråkigt? Konstigt känns det när jag i somras, höstas, förra våren och vintern drack mest hela tiden.
Tiden då jag bara festade känns så avlägsen, men ändå skön. Nu är allt på en helt annan nivå. Jag vill börja spara och tjäna pengar, betala nödvändigheter själv utan att ha skulder till min mor och far. Det känns helt enkelt som om jag är en helt annan människa än vad jag var för bara några månader sen. Men med närmare eftertanke så är jag faktiskt det, jag är samma gamla vanliga Mikaela men med en gnutta mer mognad i sig. Samt, en mycket stabilare pojkvän att luta sig mot när det känns tungt.
För idag (kan jag säga utan att ljuga) har varit en av de värsta dagarna i mitt liv när det gäller både ångest och tårar. Jag skäms något över att skriva ut det här men jag vet att de personerna som läser (och inte känner mig) inte ens kommer att läsa utan endast lämna en ful kommentar om att jag borde läsa just deras blogg som handlar om samma sak som 80% av alla bloggar redan gör, eller så är det personer som jag känner och som jag vill ska läsa det. För vad jag känner nu, är det inget jag orkar prata om, men vill ändå att folk ska veta varför jag kanske kommer vara frånvarande under en tid.
I vilket fulla (eller nyktra) fall som helst red jag i Fredags och det var verkligen jätte härligt! Jag trivs där på hästryggen. Får mig att glömma allt under en tid. Vilket är värt så mycket.
Ja, imorgon är det möte igen. Nu ska jag äta sallad.
Pözzez and Kramez. Eller fuck it bara.

-.-

Får jag säga att jag inte tycker om mig själv?

För det är precis så det känns nu. Jag tycker verkligen inte om mig själv.

...'

Det känns lite som om det är meningen att jag ska stå som ägare på Ozzy. Faktiskt.

-.-

Jag får lixom ingen ordning på mitt liv.


Vad man nu ska säga.

Nu blir det ett inlägg igen. Ett som inte kommer betyda allt för mycket så det är bara att sluta läsa om man inte orkar med en hel del meningslöst pladder om kärleken, om mig, och ja en hel del av det jag inte tycker om också.

Jag kan börja med att än en gång påpeka för mig själv vilken dålig vän jag känner mig som, jag har sagt det förut och jag försöker att ta mer hand om de jag faktiskt har och inte bara vara med Kim hela tiden. Men det är som idag, jag har inte träffat honom på lite mer än ett dygn, och ändå pratat med honom på telefon. Trotts det så sitter jag fortfarande och saknar honom. Sen min saknad till mina vänner, den finns där, oerhört mycket, men jag är rädd. För vad vet jag faktiskt inte, men jag kan inte beskriva känslan på något annat sätt än rädd. Kanske är jag rädd för hur mycket jag har förändrats under senaste månaderna, rädd för att inte längre vara den person som mina vänner vill vara vän med. Jag är så oerhört rädd för att min kärlek till Kim har blivit så stor att jag inte känner mig trygg utan honom, känner mig trygg med de personerna som jag vet älskar mig. Jag vet att jag inte har någon anledning att tvivla, för jag vet att jag kan känna mig trygg med alla omkring mig. (Som jag vill ha och göra med dvs.)
Ja, nu har jag ju gått och blivit sjuk också så då blir jag ännu mer ynklig och "hej se på mig tyck synd om mig" även om jag själv hatar när jag gör så, det är ju bara att titta på stycket innan, skriker inte det bara "tyck synd om mig, säg att jag är bra ändå". Men tycker man inte att jag är bra ändå, utan att jag faktiskt missunnar mina vänner, så säg det. Jag vet att jag har ett samtal att ringa så fort jag skrivit klart det är. En människa som jag har, som gett mig ett stort ansvar, som (det känns som) jag bara har bajsat på. Vilket jag inte har, faktiskt. För jag jaa, nej nu måste jag avsluta det här deppiga och försöka dra på ett happy face, tänka positiva tankar och tvinga min bror att köpa Cola.

Det där med pengar + Det gångna året

Normalt sätt skulle jag nog be om ursäkt till mig själv för min dåliga uppdatering. Men det finns ju egentligen ingen anledning så jag skiter i det. (inte bokstavligt talat dock för det är lite små äckligt).

Senaste tiden har jag iallafall funderat lite på människor som skryter om att de har köpt så HIMLANS dyra saker ett par jeans för 2000 eller vad det nu kan vara. En annan (jag) är helt tvärtemot som ett par skor som jag handlade på rea (as snygga) som bara kostade 99.- DET är sånt som jag går runt och skryter om.

"Titta vilka snygga skor jag hittade! Och de kostade bara en hundring".

Men det kanske bara är jag?

Julen har varit oerhört mysig iallafall, julafton spenderades med alla gamlingar, kim och lillebror. Annandagen var det jul igen med kaos som vanligt nere på landet med alla småttingar. Sen har det bara varit till att jobba. Men det är skönt det också faktiskt. Idag är det nyår. Vi får se vad dagen bjuder på faktiskt. Förväntar mig inget så blir jag inte besviken.

Ja, och såhär i sista dagarna bör man kanske dra upp några saker som har hänt senaste året. (Det finns ju en anledning till att jag tatuerade in 2009?)

--> Förra nyåret spenderades i USA.
--> Sen spenderades många helger i Tumba tillsammans med Niklas. Var bestämt på att jag inte skulle bli kär och inte bli tillsammans. Det gick åt helvete.
--> Åkte upp till sälen med vänner, hade riktigt roligt med lock för örat, snygga outfits och bubbelbad.
--> Började må rätt kasst under våren. Fick panik(ångest) attacker, och drack en hel del.
--> Släppte kontakten med Niklas och träffade en del andra killar som ex. Staffan.
--> Var ute i södertälje hos Bella och Hasse en hel del.
--> Fyllde 18.
--> Spenderade sommaren nästan bara med fröken Johanna och blev riktigt tajt med bästaste.
--> Festade en hel del.
--> Fick hjälp på riktigt och får fortfarande.
--> Nervositet och kärlek till gnaget.
--> Lycka vid SM guld.
--> Lycka vid Cup-Guld.
--> ÖL.
--> Hade kontakt med Niklas igen.
--> Träffade kim <3
--> Tappade kontakt med niklas.
--> Fick ett ordentligt uppvaknade "Jag har fan inte bara blivit vuxen på papper" Jag har mognat riktigt mycket.
--> Lärt mig betalat räkningar.
--> Haft 2 jobb och pluggat samtidigt.
--> Fått Lön.
--> PRIDE
--> Mia och Oliver!

Det är väl något kortfattat men trotts alla motgångar senaste året har jag lärt mig oerhört mycket, jag har vuxit upp och jag har gjort allt för att hitta mig själv. Vilket jag med lite tur snart har gjort. Jag har börjat ta ansvar hemma och blivit duktigt kär. Senaste tiden känns det dock som om jag har missunnat mina vänner något. Vilket ska bli en ändring på.

Jag vill hinna tacka alla som hela tiden står vis min sida och enligt mig inte bara är vänner utan de är min familj. Namn är onödigt för ni 3 vet vilka ni är!





halt och i livet

Okej Johanna, bara för din skull ska jag blogga nu! Blir hon glad då? :/

Idag har jag i vart fall varit ute och härjat på en halkbana. Den där obligatoriska som man måste göra för att få TA körkort. För det är ju tyvärr inte något man bara får. *Suck*

På "kom" radion (eller va de nu heter) fick vi instruktioner av läraren, jag och killen bredvid skötte oss faktiskt bra. (även om han va 92a och kom från landet) De i andra bilen som inte kunde så bra svenska (den ena hade tolk) gick det lite mindre bra för. En kille som har uppkörning om ca. 3 veckor glömde koppla ur när han bromsade.

Själv fick jag bara skäll en gång. (Man skulle köra fram i 30 km/h för att sedan få sladd på bilen å skit. Jag körde lite fortare än så och snurrade lite. Men det va kul) Efteråt skrek han ut i kom radion.

- Mikaela du kan komma fram i 30, bara 30, inte mer än 30 HÅLL DIG TILL 30!

Nej nej jag e inte alls lite fartgalen.

Medan jag sedan väntade på min käre far som skulle komma och hämta mig fick jag för mig att kolla vad min tatuering skulle kosta. Det slutade med att jag låg där på britsen (fan va läkaraktigt det lät men ändå) och fick mitt 2009 inpräntat på skinnet.

Det va lite najs faktiskt.

Dags att börja planera nästa?

Pözz å kjamiz

Varför vet jag fan inte.

Jag var i skolan idag. Åt lunch på lilla aset med frau Ellen (som är nybliven moster sedan några timmar tillbaka. Vi fördrev tiden där ett tag. Jag satte blandannat upp håret i en knut mitt på huvudet och satt så ett tag. (Jag tyckte det var kul att vara Lilla My)

Sen finns det yngre tjejer som ser ut som prostituerade och heter Horia. Det går visst också bra.

Snart bär det av hem till Mia där jag och Kim ska äta kasslermiddag med henne och fisen.


Skola imorn

Det där med att hålla mig själv uppdaterad om va fan jag håller på med, ja det verkar inte gå så bra. Senaste tiden har gått så himla fort, känns som om det var igår jag va och firade SM guld tillsammans med Jojjo, bröderna o resten av alla fulla gnagarsvin. Känns som igår Kim var hemma hos mig för första gången, och jag har fortfarande inte fattat att jag inte tröttnat på honom än.

Vad jag däremot har tröttnat på är att vara sjuk, så jag va nere på vårdcentralen igår och fick piller. Det fick Kim också. Så det kan gå.

Att jag känner mig som en ganska dålig vän är också en femma, senaste veckorna har det inte blivit så mycket fokus på dem, så nu får det bli en ändrig. Jag är ju på g att bli frisk och ja, jag e fortfarande nykär och började sakna honom efter 45 minuter igår. Men ibland måste man ju ta hand om sina kompisar också och inte bara lämna dem i skiten, och inte det att jag tycker det är jobbigt att umgås med mina vänner för jag ÄLSKAR att umgås med dem, så det ska jag se till att göra.

För jag vill be om ursäkt för att jag gått och blivit en sån där som bara umgås med sin kille.

Han kommer snart tillbaka hit till mig iallafall :)

Rubarthen har varit på sjukan idag också. Så nu ska vi tvinga kattfan att äta piller...

SKOLA IMORGON! :D


min vän

Så där ja då var det dags att summera lite, och det här inlägget kommer nog framförallt att handla om en person (som för en gångs skull inte är jag) utan min kära vän/syster/kompis/bästaste Johanna Svalgård.

För fy fan vad saker hon och jag har gjort tillsammans. Många kompisar är man med och inte mycket mer men med Jojjo är det en annan sak, vi gör verkligen saker. (Kanske inte alltid de mest politiskt korrekta sakerna men ändå, saker)

Kom att tänka på idag när vi var uppe hos Helena och var ute och fick lite cancer. Lät som om det var en häst ute och sprang.

Jojjo: Det lät som en häst.
Mikaela: Ja, men det kan det väl inte vara? Men vi får väl gå och kolla..

Så vi går bort mot stallet och tittar.

Mikaela: Här var det en häst.
Jojjo: Ja.

Ganska iskallt, ganska ordentligt iskallt av Jojjo som innan var ganska hästrädd, men hon hann rida och allt möjligt.

Sen var det Winnerbäck konsterten i fredags, när vi båda var så där über nervösa inför matchen på lördagen så även om vi försökte tagga till Lasse låtar så slutade det med att vi stod och sjöng Drömmar av guld eller När gnaget har bomben eller någon annan AIK sång/ramsa sak.

Fanns också minst två roliga saker som min kära vän råkade klämma ur sig också när vi satt och väntade på att Lasse skulle börja sjunga..

Jojjo: Gud vilka flatvibbar jag får! ..... från vänster..

Samt även.

Jojjo: Fan. Om AIK vinner dubbeln ska jag ligga.

To bad jojjo, nu e du illa tvungen att göra det. Eller nej, skämt å sido men vi ska iallafall till IDOL nästa säsong i full gnaget utstyrsel och sjunga Drömmar av guld.

Tillbaka till Lasse så måste jag lägga ut videon på bruden som juckade sig igenom varje låt. Till en början var det ganska roligt, men sen blev man mest arg innan vi bara garvade åt det igen.

Ja, det finns mycket att säga, men det här får summera skiten för den här gången.

So long suckerz.

kabom.

Har en hel del att skriva, om gnaget, om Lasse och om ja, Jojjo, lite om mig själv också kanske.. Jaja. Gör det sen-

28/10-4/11 2009

Det har varit svårt för mig att uppdatera på senaste, för jag har firat de Svenska Mästarna 2009, varit i skolan, varit med K , pluggat, sovit och sen firat ännu mer.
Jag är bara totalt jävla överlycklig. Har gråtit så mycket de senaste dagarna så det är helt galet. I söndags grät jag när vi tog guldet, i måndags grät jag när vi tog emot spelarna på råsunda ochigår grät jag när jag å K skulle sova utan någon annan anledning än att jag är jävla lycklig bara.

För just nu rullar allt bara på, jag må vara pank som satan men det är det värt.

Igår klarade jag nämligen av ett MVG kriterie i MaB, jag ligger på ett solklart VG i HiB, jag lyckades få G i Id o Hä A.

SvB,EngB,Fr2 ligger det kanske lite sämre med men det gör ingenting.

På lördag ska jag gå(åka) och hälsa på en häst som jag antagligen kommer få rida hur mycket jag vill till en nästan obefintlig summa.

Allt är verkligen på väg att bli bra nu. Känns det som idag även om jag var på möte. Som jag vanligtvis brukar ha lite ågren över när jag varit där.

Nej ni, den senaste veckan, onsdag den 28/10 - Onsdag 4/11 år 2009 är bara så fylld med kärlek och lycka så det är helt otroligt.


Det där med att det är tanken som räknas.

Satt med fröken Emily och K idag och pratade om saker som vi skulle vilja göra för pengarna vi inte har. Åka utomlands, köpa snygga bilar, hästar. Ja, massa saker med pengarna vi inte har. Som vi tänkte att vi hade.

Då slog det mig!

Det är ju tanken som räknas.

Mikaela: Men tänk om man typ skulle vara inne på ett resemagasin.
Emily & K: Resebyrå.
Mikaela: Jaja skit samma!




Kronofogden: Vi ser att du inte har betalat räkningarna på ett tag, vad beror det på?
Människan: Ja men jag tänkte betala, och min mamma har lärt mig att det är tanken som räknas!


Syskon 1: Ja men jag tänkte ge dig en bil när du fyllde 20!
Syskon 2: Men det gör ingenting, det är ju tanken som räknas!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0