ouhff

Tiden då jag bara festade känns så avlägsen, men ändå skön. Nu är allt på en helt annan nivå. Jag vill börja spara och tjäna pengar, betala nödvändigheter själv utan att ha skulder till min mor och far. Det känns helt enkelt som om jag är en helt annan människa än vad jag var för bara några månader sen. Men med närmare eftertanke så är jag faktiskt det, jag är samma gamla vanliga Mikaela men med en gnutta mer mognad i sig. Samt, en mycket stabilare pojkvän att luta sig mot när det känns tungt.

För idag (kan jag säga utan att ljuga) har varit en av de värsta dagarna i mitt liv när det gäller både ångest och tårar. Jag skäms något över att skriva ut det här men jag vet att de personerna som läser (och inte känner mig) inte ens kommer att läsa utan endast lämna en ful kommentar om att jag borde läsa just deras blogg som handlar om samma sak som 80% av alla bloggar redan gör, eller så är det personer som jag känner och som jag vill ska läsa det. För vad jag känner nu, är det inget jag orkar prata om, men vill ändå att folk ska veta varför jag kanske kommer vara frånvarande under en tid.

I vilket fulla (eller nyktra) fall som helst red jag i Fredags och det var verkligen jätte härligt! Jag trivs där på hästryggen. Får mig att glömma allt under en tid. Vilket är värt så mycket.

Ja, imorgon är det möte igen. Nu ska jag äta sallad.