Det heter något
På ett bord, i ett rum där stod en skål. En skål gjord i glas, inte aldeles för tunt glas och inte för tjockt. Den var vacker, med många fina små detaljer. Glasblåsaren hade verkligen tagit sig tid när han gjorde precis den här skålen.
För honom var det inte bara en skå,l för skålan var gjord med så mycket kärlek, hans kärlek till sin älskade fanns på något sätt i den skålen. Glasblåsarens kärlek fick skålen och den hade sin plats mitt på vardagsrumsbordet där den alltid var i centrum.
Det hände dock att skålen under parets fester kunde råka illa ut, den fick repor och någon mindre spricka. Paret lärde sig dock aldrig att ta bort den, kanske för att de inte ville, de ville att alla skulle se den vackra skålen, fylld av kärlek.
Det hände också att skålen for illa pågrundav misstag, en rumpa som puttar till den eller en damsugarslang som bara välter ner den. För varje gång en sådan olycka tog skålen skada och blev mer skör. Så när skålen tillslut gick sönder, om så en bara en liten cm visste de varken ut eller in. Skulle de våga ha skålen framme (där den med all sannorlikhet skulle gå sönder)eller skulle den stängas in i ett rum, där ingen kunde komma åt den (där ingen kunde se dess skönhet)?
Det jag skrivit, det kallas något som jag inte kan komma på nu, men de är väl att jag skriver en sak men menar en annan, fast det är en tolkningsfråga?
Tål att funderas på vad det egentligen är jag har skrivit, för när jag började skriva såg jag framför mig vad skålen skulle symbolisera och ha sig, men desto mer jag skrev, desto mer villovägar hamnade jag på. Jag ser iallafall fortfarande vad jag menar.
