ouhff

Jag kan verkligen inte sova, den där känslan av nervositet inför imorgon, att jag har hlömt någonting jätte viktigt och framförallt att det känns så jävla ensamt. Så lätt det kan bli att vänja sig med att ha någon bredvid sig. Om det så bara har varit någon av mina katter så har de ändå fått mig att känna mig lugn. Nu e de ute och leker gangsters allihopa och här sitter/ligger jag i min ensamhet.

Nejmen så farligt kan det ju inte vara ändå. Jag e bara nervöd inför imorgon och det e därför alla tankarna spökar.

Eller?