ouhff

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, igen, som vanligt. Hjärnan vill bara få ner och ur mig en massa, men det går inte. Istället så låter jag musiken sätta ord på mina känslor. Musik, blandad musik, musik om kärlek, musik om att inte kunna vara kär, musik om korrupta situationer, samhällen, musik om hat, musiken som verkligen kan sätta ord på allt som jag inte kan få ur mig. Som jag borde kunna. Som jag vill kunna. Som jag faktiskt kan, men faktiskt inte vill.

Varför jag är så jävla oförmögen (?) att kunna vara bara mig själv, bara vara Mikaela, varför jag alltid ska sätta på ett fejkat face. Tror dock att det räcker nu. Det är nog. Folk får ta mig för den jag är. Vilket jag har sagt länge nu, och jag försöker verkligen att vara mig själv. Kanske så försöker jag för mycket. Försöker vara mig själv för mycket fast jag egentligen inte riktigt vet vem jag är? Är jag den dryga? Den snälla? Den roliga? Den arga? Den smarta? Den skumma? Den att lita på? Den att kasta skit på? Den som bara kastar och snackar skit? Vem fan är jag?

Jag tror faktiskt att det är mina egna tankar som hindrar mig själv från att bara vara. Tänker för mycket på vem jag är, och är aldrig bara. Det räcker nu. Jag klarar inte av det här längre. Vad det nu är jag inte ska klara av, för nog borde jag klara av den situationen jag är i? För den är inte så svår som jag får den att bli.

Jag ville vara stark och klara mig själv, men fan vad jag behöver nån här ikväll!