ouhff

Haha ja rimma gjorde det iallafall men så mkt mer rim lär det inte bli idag. Försov mig imorse. Vaknade vid halv 9 och som det är på måndagar börjar jag 9. Suck. Anledningen var ju att världens underbaraste lilla katt kom in till mig vid 4 tiden och ville vara sådär underbart mysig och väcka mig, för sova ska jag ju inte få göra, obolo den lila grisen. I vilket fall som helst så krigade jag på mig lite kläder snabbt som fan hemskare har jag inte visat mig inne i stan någonsinn. Jag skäms, men det e bara små i landsproblem, palla lixom. Finns ju så himla mycket värre. Efter det fick jag träffa lilla Sofi xD och det blev den veckliga rutinen i simhallen och nu simmade jag en hel j*vla kilometer. Stolt som få men Sofi skulle ju så klart vara liiite bättre och simma en kilometer och 50 m. Väl hemma igen så blev det till att sätta mig framför datorn och skriva på historia arbetet. Vilket jag gjort någo fruktansvärt bra! Verkligen jätte stolt över mig själv! Att lilla jag pluggar, det är verkligen något att minnas. Minnas att det var nu det började, för jag vill hålla fast vid det. Tänker hålla fast vid det.

Nu är mamma i telefonen med Jenny och känner att det kanske inte är bästa tillfället att börja skriva ner mer om den lilla underbara. Speciellt inte när jag vart på ett sånt pms humör hela dagen idag, ena sekunden så bölade jag för att allt bara går fel, det var världens grej att jag inte kunde hitta min bikiniöverdel och sen att jag inte kunde få tag på mamma va någo för hemskt. Så då blev jag sur och grinig för det och  sen när jag väl fick henne på luren bröt jag ihop och när jag väl va hemma började jag gorma på min lillebror. Vilket jag nästan hade rätt att göra men a iallafall. Det  känns bara så jävla konstigt igen, trodde att den här känslan av olycka var borta, men det som är skönt att veta nu det är att just nu är det Ozzy som har den stora delen i det. För i grund och botten mår jag bra, och när jag väl får min lilla näckros nere ovanför den vänstra yttrersta fotknölen då är allt förbi på riktigt. Då är det ett avslutat kapitel, och på tal om det så känns det som att det verkligen är dags att bränna boken om honom, men innan det är gjort vill jag träfa honom en gång till. Läsa första sidan för att minnas att boken inte var så bra. Jag vet ju om det, att det aldrig kan bli han och jag igen, men jag saknar honom, men framförallt vill jag bara veta hur han har det..