ouhff

Av någon anledning började jag tänka på just den låten och det fick mig att börja tänka. Värre på vilket sätt? Inte bara för att det är natt, det har jag svårt att tro, men värre för att för många människor är natten den tiden så man är ensam, börjat tänka, gå igenom vad som hänt under dagen. Det är just det jag håller på med nu, tänker igenom allt som har hänt och kanske med lite tur ska allt bli bättre om sakerna får bearbetas. Att sälja Ozzy, jag förstår fortfarande inte hur jag kunde få det att hända, det känns inte verkligt. Det tog ungefär ett år för mig att fatta att jag hade egen häst, nu är ju frågan hur lång tid det kommer ta att inse att han inte är det längre. Det roliga var iallafall att jag kunde se i Jennys ögon att hon var lycka lycklig och exalterad idag som jag var för ca 2 år sedan när det var jag som tog över ägandet utav honom. Farvälet till honom var dock något så hemskt så att det är omöjligt att beskriva, men det känns ändå som en dikt jag lästa för länge sen som jag nu inte kommer ihåg, men det va typ:Farväl är ej föralltid, hejdå är ej farväl i mitt hjärta finns du alltid. Eller vad det nu var, men det känndes bra iallafall. För det är inte ett farväl, jag får åka och hälsa på och rida honom när jag vill! Jag har förköpsrätt på honom om han säljs igen och jag vet att han har det hur bra som helst! Men det tar! Fy fan vad det tar! Sen förutom det är det annat jag tänker på också, träffade Carro idag, nu är det ca 1 månad kvar till lilla Sverker/Sverkelina kommer att ploppa ut och det får också min hjärna att gå igång någe ordentligt. Ska jag någonsin få min Benjamin? Kommer det någonsin finnas någon person som jag kommer kunna ha barn med/vilja ha barn med? En person som jag vill dela resten av mitt liv med? Inte för att jag har bråttom eller så men visst skulle det kännas skönt att veta att även jag kan älska och bli älskad i gengäld. Bara lite, inte bara av familj och vänner utan någon som ändå skulle kunna vara en pojkvän. Men jag ska inte leta, inte vara för på, inte vara för dryg, inte vara för snäll, inte vara för elak. Aldrig bete sig som den man egentligen är utan alltid vara någon annan för att omgivningen ska uppskatta mig, eller ogivningen kanske är lite att ta men iallafall killarna, och spec om det är ngn jag gillar. Nu har inte det hänt på väldigt länge och den gången gick det rent sagt åt helvete. Gången innan det som jag hade pojkvän, my god, fy fan vad elak jag var mot den människan, utnyttjade honom för att jag skulle må bättre. Jag skäms. Skäms så mycket att det bara skriker om det. Ingen ska behöva stå ut med det, ingen, och när han väl sagt ifrån (det var bara det jag väntade på) nu ett halvår sen. Över 1 år sen vi gjorde slut, så skrev han till mig på pea och frågade hur jag mår? Dryg och elak mot den där människan som jag e så blev det ett sånt svar också. Han förtjänar det inte ens. Det är jag som ska ligga på alla fyra och tigga om ett förlåt, me´n jag vill inte! Jag tycker inte om människan och vill inte ha något med honom och göra, varför då hålla på?  Kanske det dock är just därför jag inte kan ha ngt, för att jag är så elak som person, och killarna jag vart tillsmmans med har ju vart så oerhört snälla. Behöver ngn som kan säga ifrån men vem orkar ta del i ett sånt förhållande frivilligt? Inte jag iallafall! Så varför skulle då göra det med mig!