ouhff

Den trötthet som jag kännt av senaste veckorna är inte normal, iallafall inte för mig. Jag vaknar på morgonen och vill inte gå upp, på något sätt ser jag ändå till att ta mig upp ur sängen för jag vet ju att jag kan inte ligga kvar hela dagen. För om jag gör det så kommer jag bara att tänka en massa på saker som egentligen inte behöver ta så mycket energi så då är det bättre att gå upp och komma igång med något, laga mat och börja plugga. Det är inte ofta det blir av däremot, jag fastnar i sängen och där ligger jag gärna kvar, slår igång TVn och kollar på Xena eller vad det annars finns att kolla på. Sen ligger jag där, kanske kommer det en katt och hoppar upp som jag kelar lite med men så efter ett tag säger magen till och det är dags att äta mat, så jag pallrar mig upp för trapporna och slänger i mig lite mat och lägger mig sedan i soffan där uppe, gärna med filten upp över öronen och bara väntar på att jag ska få somna om igen. Sen finns det de dagar när jag har något att göra som gör att jag måste svälja tröttheten och bara ta mig upp och göra allt som jag ska, det är sånna dagar som jag somnar vid 9 på kvällen även om jag gått upp vid 10 11. Det är dags att pigga på sig nu.. För såhär kan jag fan inte ha det längre.