Och så kom han tillbaka.

Just som jag hade hoppats på att det kanske skulle vara så att han va ute ur mitt liv helt och hållet messade han. Har verkligen försökt att prata bort honom och så. Gjort det väldigt klart och tydligt för alla men framförallt mig själv att det inte skulle funka, det var bäst att det blev som det blev. Sakta men säkert har jag sett till att tro på vad jag säger, fast jag innerst inne hela tiden vetat att jag fortfarande har känslor för honom. Pratade med honom på telefon för ca 1 h sen. Har fortfarande inte smält chocken. Kan inte smälta chocken, jag vet inte ens vad jag känner, är jag glad, ledsen, besviken, rädd? Men framförallt förväntansfull och glad, glad att höra hans röst igen. Glad att höra hur mycket han har bättrat sig. Ledsen när jag vet vad jag har gjort, som inte han kunnat göra. Besviken för att han hörde av sig och rädd för att jag inte kan kontrollera vad jag känner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0