Inställt.
Det blev inte av att jag åkte upp till Helena och Kalle den här helgen. Istället tillbringade jag gårdagen tillsammans med M och två utav hans kompisar. Kom dit runt typ 7 på kvällen och fick börja med att gå över ett jävla sandtag, i högklackat och kjol >.< Vi drack en del och M och P deckade relativt tidigt. Så det var bara jag och T uppe. Vi snackade och kollade lite på film och så. Somnade framåt halv 9 på morgonen. Snacka sliten jag känner mig idag. Och mitt kaffe har jag inte fått förrän nu. Så jävla trött och det verkar ju som att jag ska ut ikväll igen, det lär visa sig ^^
Men nu vill jag inte ta mer om sånt som händer men känner att jag måste få skriva av mig lite, lika bra att ingen igentligen förstår vad jag skriver om. Men det måste bara få ske, för när min hjärna väl börjat tänka och älta och mina fingrar redan är vid tangentbordet går det inte att sluta.
Hur ska en sån som jag kunna förklara för en sån som han hur svårt det är. I det här förhållandet eller nej inte så men i vänskapen mellan mig och M är det lixom ombytta roller från hur många brukar ha det i sina förhållanden. Och hur mycket jag än önskar och vill så är det så svårt, det är så mycket som legat lite under isen, men nu har isen spruckit och allt har kommit upp till ytan igen. Ett beteende som jag inte tycker är världens bästa, men det förstördes förra helgen och nu e jag tillbaka i samma gamla skit igen. Människor omkring mig har sagt att det e bra, jag ska göra som jag själv vill och så. Men det är inte jag själv som bestämmer över dt, Ha tänker du säker nu det är klart att det är jag själv som väljer vägarna jag ska gå på. Och det kan jag hålla med om, men jag kan säga till mig själv, JAG VILL INTE! men den lyssnar inte för det är som om något inom mig verkligen behöver göra just det för stunden med någon. Och då blir det så, jag mår inte bra utav det efteråt, jag mår inte bra av det under tiden men ändå så går jag med på det. Kanske är det så att jag ser mig själv som en som är mindre värd i jämförelse? Jag vet inte, har försökt analysera och så men det är svårt..
Ja mer än så orkar jag inte nu, kanske sen..
Men nu vill jag inte ta mer om sånt som händer men känner att jag måste få skriva av mig lite, lika bra att ingen igentligen förstår vad jag skriver om. Men det måste bara få ske, för när min hjärna väl börjat tänka och älta och mina fingrar redan är vid tangentbordet går det inte att sluta.
Hur ska en sån som jag kunna förklara för en sån som han hur svårt det är. I det här förhållandet eller nej inte så men i vänskapen mellan mig och M är det lixom ombytta roller från hur många brukar ha det i sina förhållanden. Och hur mycket jag än önskar och vill så är det så svårt, det är så mycket som legat lite under isen, men nu har isen spruckit och allt har kommit upp till ytan igen. Ett beteende som jag inte tycker är världens bästa, men det förstördes förra helgen och nu e jag tillbaka i samma gamla skit igen. Människor omkring mig har sagt att det e bra, jag ska göra som jag själv vill och så. Men det är inte jag själv som bestämmer över dt, Ha tänker du säker nu det är klart att det är jag själv som väljer vägarna jag ska gå på. Och det kan jag hålla med om, men jag kan säga till mig själv, JAG VILL INTE! men den lyssnar inte för det är som om något inom mig verkligen behöver göra just det för stunden med någon. Och då blir det så, jag mår inte bra utav det efteråt, jag mår inte bra av det under tiden men ändå så går jag med på det. Kanske är det så att jag ser mig själv som en som är mindre värd i jämförelse? Jag vet inte, har försökt analysera och så men det är svårt..
Ja mer än så orkar jag inte nu, kanske sen..
Kommentarer
Trackback
