ouhff

Hur ska jag börja ett inlägg som det jag nu har satt mig ner för att skriva? Ska jag börja med att berätta en massa nödvändig skit om hur det har blivit så att jag kommit fram till den punkten jag är på idag. Händelser, personer som har påverkat mig? Det skulle bli ett långt inlägg bara det. Men det är inte det jag vill skriva om nu, jag vill skriva om den lyckan och kärleken jag känner till mig själv och till livet. På ett ungefär. Men det här är ändå så pass stort att jag ändå vill ha viss bakgrund med, så då får det bli så.

Innan jag åkte iväg på denhär resan så var inte mitt psyke helt 100. Jag hade haft en über bra hösttermin men framåt mitten av månaden innan december, (vad den nu heter ööhh. November) så började jag få för lite att göra. Jag gick knappt till skolan för jag hade inga lektioner, jag låg bara hemma hela dagarna, kollade på tv och gjorde det som alla gör tänker. Hela tiden ville jag dock få mig själv att må så bra som jag visste att jag kunde göra, jag tvingade mig till att må på ett sätt som jag egentligen inte gjorde. Det var bara en fråga innan jag skulle bryta ihop. Att poängtera är att jag här också krigade som fan för att sluta röka vilket bara gjorde att allt blev sämre. Men helgen innan vi skulle åka till USA (där jag nu är) så gjorde jag saker mot mig själv som jag visste att jag skulle ångra och få ångest över. Inte det bästa men fortfarande utlösande och nödvändig. Jag gick inte till skolan på hela den veckan, Onsdagen skulle jag ha haft en redovisning (min möjlighet till MVG i historia) men jag kunde inte ta mig upp ur sängen. Jag är van och har absolut inga som helst problem med att hela världen får reda på detta, för det kan nog vara bra på sitt sätt.

Under resan så började jag känna att jag behövde få skriva av mig, få ut en massa saker ur min hjärna och bara krisa lite. Så det gjorde jag, Saker om deperitioner (??) i allmänhet, saker om min, saker om att jag trodde att hela hösten var en enda stor lögn för det var vad någon fått mig att tro där någon gång i mitten av November. Men detta skrivande vände snabbt och jag började istället fokusera mer på lycka. De olika stadierna av lycka som jag kan känna. Framförallt så tänker jag på när jag är hemma, långsamt drar av överkastet för att inte någon av katterna som ligger på ska få en chock, ser den perfekt bäddade sängen med helt rena lakan. När jag kryper ner där under täcket är det en sån fullständig njutning att det är helt otrolig. Lyckan av njutning. Det finns olika slags lycka men det är framförallt den som tilltalar mig. Just nu. 

Iallafall så skrev jag idag igen när jag låg på stranden, och det är den texten som jag nu vill dela med mig av. Och framförallt den texten som jag vill att jag ska kunna läsa när som helst, utan att ha med mig ett stort skrivblock från Cozumel. 

081226 Vad är lycka för mig? 
Lyckan finns överallt, hos alla människor men det krävs olika saker/händelser/människor för att kunna locka fram den. Att jag på julafton kunde säga till min mamma och pappa att "Jag är lycklig" utan att känna en klump i magen och en skuld över att jag ljuger är tillräckligt med bevis för mig, för att jag ska veta att jag är ta mig fan lycklig och har rätt till det. Det har alla, även människor som inte förtjänar det har fortfarande rätt till det. Det är en mänsklig rättighet även om den kanske inte står där, jag vet inte?

Som alla så finns det delar av mig som jag tycker om och delar av mig som jag inte tycker om. De delarna som är negativa är oftast också enklast att prata om och få ner på papper, som att jag inte är så säker av mig, jag vill inte gärna prata med nya människor (nykter). Jag vill vara den personen som kan prata med allt och alla men det är bara att acceptera, den människan är inte jag. Det är en roll jag kan spela emellanåt men det är inte jag. Iallafall inte just nu. Det är något jag kan jobba med, att bli säkrare och prata mer med människor. Men jag tycker ändå om mig själv. Varför skulle jag inte göra det? Men att rada upp saker om min personlighet är fortfarande svårt, men det är som att försöka förklara vad det är jag gillar med min bästa vän jag tycker bara om henne (dem) som helhet. Men jag ska ändå försöka.

Detta är vad jag gillar med mig själv.
- Jag har en förmåga att umgås med olika sorters människor.
- Jag har en sjuklig/tråkig/töntig/faktastisk/underbar humor.
- Jag är bra på att läsa människor. (lagom bra)
- Jag är bra på att hålla en fasad.
- Jag är ärlig, säger vad jag tycker och låter människor veta vad jag har gjort.
- Jag har förmågan att se humor i något som ska vara elakt riktat mot mig och kasta tillbaka skiten i ansiktet på personen som har försökt med ett leende på läpparna.
- Jag kan leva i nuet och vara nöjd med mig själv utan att oroa mig för framtiden och grubbla över vad som varit.
- Jag har ett bra minne, jag kommer ihåg sånt som är bra att komma ihåg, tillfällen då jag är glad.
- Jag har lyckats bearbeta det jobbiga jag vart med om utan att egentligen märkt det. (verkligen positivt? :S)
- Jag är lite lagom allmänbildad.
- Jag är bra på att diskutera, förhandla och analysera..
- osv..

Kanske var det inte så svårt att rada upp ändå¨, men i grund och botten är sanningen denna : Jag tycker om mig själv. Jag är värd att vara lycklig och ingen ska någonsin få mig att tvivla på det igen, allt det jag har och allt det jag känner (som är postitivt) är positivt av en anledning och jag ska aldrig låta de negativa tankarna ta över igen.