ouhff

Nu sitter jag här igen då, solen skiner på den klarblå himlen och jag sitter inne, framför datorn. Det är inte bra att vara såhär mycket med familjen, hela tiden. Vad man än ska göra, vad man än vill göra så är det alltid tre andra som ska vara med hela tiden, samma tre personer. Mamma, Pappa och Bror. Klart att det blir jobbigt. Det är så det är. Väl hemma igen så har jag en känsla av att jag kommer spendera ytterst lite tid hemma. Det behövs. Jag har nu åkt över atlanten för att få perspektiv på det som hänt hemma. Och påtal om det, det som hände helgen innan jag åkte vill jag ALDRIG ska komma på tal, nägonsin, om det inte är jag som tar upp det. Det va mitt misstag, mitt liv och jag vill inte prata eller bli påminnd om det. Tack.

Iallafall, så har jag, mamma och pappa börjat småtjaffsa, (uppenbarligen).

Men medan jag sitter här inne och ser palmerna utanför som försiktigt svajar i vinden, så känns egentlikgen allt annat som bortblåst, vad har jag egentligen att klaga på? Men jag kan väl ha mina sämre dagar också? aiight? jajamensan.